Denna vecka minns vi alla barn som föddes sovande,dem som burits utan
att vi fått se dem, dem vi höll men inte kunde ta med oss hem och dem
som kom hem men inte stannade. Gör detta till din status om du eller
någon du känner har förlorat ett barn. De flesta gör inte det för
förlusten av ett barn är fortfarande tabu.
sitter med ett gulnat fotografi i min hand. 23 år gammal. flickan linda ett par dagar på bilden. hon hade en bror jerry. ca ett år äldre. hon var så söt. och go det lilla livet. jag tror inte jag har mått så bra, som när jag väntade henne. bland alla barnen. tårarna bränner i mina ögon. för jag fick bara uppleva en och en halv månad med henne. varför? jo hon dog i plötslig spädbarnsdöd. en chock för oss. 23 år gammal. tror man att allt är ganska evigt, barn dör absolut inte. man dör när man är gammal. inte som baby. det pratas som sagt väldigt lite om barn som dör ifrån oss. synd för då behöver man verkligen prata. men folk blir oroliga, vet inte vad dom ska säga. jag kommer ihåg folk gick långa omvägar, dom ville inte prata om det, eller en klapp på axeln, det är bara skaffa en ny. jo jag fick fler barn. alla som jag älskar väldigt mycket. men det är inte linda, någon av dom. linda är en egen person. ingen annan. det som räddade mig från total nedgång, var att jag var med och bildade föreningen plötslig spädbarnsdöd. så den finns i dag, för er som behöver prata. det behöver inte vara spädbarn som dör, även äldre barn, ta kontakt om ni behöver. i mitt hjärta glömmer jag aldrig. det har bleknat, men jul födelsedag, dödsdag begravningsdag, då mår jag inte bra. då är jag tänkande, på hur det kunde varit. linda, jag glömmer dig aldrig. jag älskar dig. kram mamma
10 kommentarer:
Åhh, ryser.. kan känna din saknad. Önskar att jag hade kunnat krama om dig nu. Att förlora ett barn måste vara det värsta man får vara med om. Kramar
Det var fint skrivet. Av mig hade du fått en stor varm kram - både då och nu. KRAM!
Saknaden av ett barn,,det är kanske lite svårt att förstå riktigt den känslan,,vi som aldrig råkat ut för detta.att det är kanske det värsta man kan råka ut för som förälder,att mista sitt barn...
Tackar,,det är ett rent nöje att vara ute med kameran om hösten,Ja nu får det inte spöka till sig denna gången.Det ska bli skitkul att få träffa alla där nere på Cypern igen,det är ju 2,5 år sen sist.Haé Kram.
För många är det svårt att förstå hur mycket man kan sakna någon som dött.Men jag vet hur mycket du saknar din Linda.Kramar om dej vännen!
Glömmer gör man aldrig! Mitt barn fick inte leva hon var död i moderslivet.Är 28 år sedan. Följer en blogg där livet sakta rinner bort,Moa är 8 år. Det finns inga ord vad man känner,varje gång jag läser vad Jenny skriver gråter jag(Jenny arbetar på samma företag som jag).Kram/Eva
Så många som förlorat ett barn. Jag känner verkligen för er alla, glömma kan man inte och ska nog inte heller. Kramar tårögd om dig ....
Jag förlorade ett barn i 6:e mån, vet ej kön. Men jag sa att det var killen jag aldrig fick. Kram
Sänder dig en kram, det finns inte ord. Kram
Oj... vet inte vad jag ska skriva. Skickar en STOR *KRAM* till dig.
Det första året måste ha varit riktigt jobbig. Usch så motigt det är när sånt händer. Beklagar och kan bara säga att jag vet hur det känns. Men su ska ha en riktigt bra onsdag iallafall!
Skicka en kommentar